kerstin emelie margaretha

Min viktminskning går väldigt trögt och sakta. Jag har ca 15kg till att gå ner som jag vet att jag ska klara av men om jag ska vara helt ärlig så var de första 25kg lätt som en plätt gemfört med dessa sista. Man kan ju tycka att om man har gått ner 30kg så är 15 till en ren bagatell men det är det inte. Märker att desto mer jag går ner desto svårare blir det att minska på vågen.


I mitten på januari bestämde jag mig för att få upp min kondition, tänkte att nu har jag gått ner så pass mycket så jag borde klara av att komma igång att jogga lite. Jag sprang två gånger i januari och första gången trodde jag att jag skulle dö och andra gången så tänkte jag att detta ska jag nog klara av. Sen fick jag en hej dundrandes influensa och var i princip dålig i 3 veckor. Sen kom en släng av vintern och ge mig ut med en risk att halka och slå mig halvt fördärvad var inte så lockande. Men så torsdags förra veckan så körde jag på igen. Måste säga att det känns rätt bra trots att jag tycker att det är dö trist och tråkigt. Men det är väldigt motiverande när man märker att man klarar mer och mer för varje gång. Så sedan i torsdags har jag sprungit 5 gånger kanske lite för ambitiöst men i och med min extremt dåliga kondition så springer jag inte så långt för tillfället.


Jag har aldrig sprungit i hela mitt liv inte friviligt i alla fall så jag får väll se detta som ett steg in i mitt nya liv, där jag måste inse att min kropp tar till vara på allt som jag stoppar i munnen. Något som jag borde ha insett för längesedan. Jag har kanske insett det med inte velat acceptera att det är så. För att jag ska kunna håll min vikt måste jag vara stenhård, jag måste motionera regelbundet och ständigt tänka på vad jag äter. Nu vet jag med största sannolikhet att jag är extremt känslig när det gäller kolhydraterna.

Har bloggat tidigare om våra sängbord men kom på i dag att jag har glömt att lägga upp en bild. Så jag tänkte fixa det lite senare i dag, kan då samtidigt visa våra nya sänglampor.

Dalarö från Mio, jag verkligen älskar när rent trä möter vitt...

 

 

 

Nu är det fix färdigt med boende till det kommande bröllopet i påsk. Vi ska bo på en gästgivaregård som ser otroligt mysig ut, får se om verkligheten lever upp till bilderna.


Nu måste jag verkligen bestämma vad jag ska ha på mig, hade tänkt mig en fin klänning och ett par snygga skor men det går väl så där med det. För det första hittar jag bara svarta klänningar och hade nog kunnat tänka mig det om man livar upp det med lite färgglada accessoarer. Det blir nog värre med skorna, dels för att jag har breda fötter och att jag inte är någon hejare på att gå i klackar. Men tycker ju att det är grymt snyggt men ett par snygga klackar så jag får väll fixa mig ett par snart så jag får öva. Tänk vilka problem man har =)

Många tankar till våra änglar i himlen!!

Jag har varit väldigt frånvarande i bloggen den sista tiden och nu känner jag att det ska bli ändring på detta.

Jag är fruktansvärt irriterad på alla dessa småstenar som fastnar i hjulen på resväskan så att man får bära den i stället för att dra den.
Jag är fruktansvärt irriterad på att betala för att åka tåg när det är så fult så att man får stå upp.
Jag är fruktansvärt irriterad på vattenpölar som man inte ser och trampar i de och blir blöt om fötterna.
Jag är fruktansvärt irriterad på vintern.
Jag är fruktansvärt irriterad på att vara irriterad!!

Undra om det är sockret som är på väg ut ur kroppen eller jag bara är allmänt irriterad??