kerstin emelie margaretha

I dag var det introduktion till terminens sista kurs, jag har sagt det innan men säger det igen. Vart tar tiden vägen!! Tycket inte att det var så längesedan jag påbörjade min utbildning, men när denna kursen är slut nu till sommaren har jag bara ett år kvar. Samtidigt som det är så otroligt skönt att man börjar kunna se målet så är det otroligt skärmande och nästan lite läskigt. Att efter har varigt i högskolans nästan lite skyddande värld och sen komma till verkligheten, den riktiga världen. Hur ska jag kunna omvandla den kunskapen som jag har fått i skolan till att tillämpa den praktiskt. Det är många tankar som snurrar i huvudet. Men jag kommer att känna mig otroligt stolt över mig själv om jag klarar va detta! Framför allt något som jag trodde att jag aldrig skulle ge mig in i och klara av. Det som drev mig från början var att jag skulle minsann visa alla andra att jag med kunde, men så känner jag inte längre utan det som driver mig är att jag verkligen känner att jag klarar av det och att jag ser en utveckling i mig själv. Även om det har varigt en otroligt tuff resa som inte är riktigt färdig så är jag otroligt glad att jag gav mig in i detta. Just på grund av den otroliga utvecklingen som jag känner att jag har gjort och jag tror inte att jag skulle kunna utvecklas på detta sett genom någon annan väg. Jag är också otroligt glad för att jag har lärt mig att inte jämföra mig själv med alla andra utan att jämföra mig med mig själv. Det viktigaste är inte att klara allt på fösta försöket och få bäst resultat utan hur jag själv utvecklas.