kerstin emelie margaretha

Visst är det något speciellt med änglar. En sådan här ängen har jag alltid med mig i min väska, känner mig trygg med den. Min morfar fick en sådan när han blev sjuk och när han gick bort så fick han den med sig. När jag håller i min ängel så känns det som om morfar är hos mig, det låter kanske konstigt men så är det.

Du sa att vi var dina änglar men nu Morfar är du vår.
Vår ängen som vi vill alltid ska vara hos oss, även om vi saknar dej har du det bättre nu.
Du slipper all smärta du haft.
Du kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan.
Älskar dig morfar
Dina änglar
Emelie och Simone

Denna fina text skrev min lilla syster efter att vår älskade morfar hade gått bort. Han sa alltid att vi var hans änglar och att han inte viste vad han skulle göra utan oss.

Jag kommer ihåg den där kvällen som om det vore i går, min mobil ringde och innan jag svarade fick jag en lustig känsla. Det var mamma som ringde, hon hade gråten i halsen och jag förstod direkt vad det var som hade hänt. Hon berättade att morfar hade tagit sitt sista andetag och somnat in. Jag ville bara skrika, det gjorde så obeskrivligt ont. Jag ville inte tro att det var sant. När sedan mamma hämtade mig och vi åkte bort till morfar så var det overkligt jag ville inte förstå att det var sant. Det tog lång tid innan jag ens klarade av att gå in på rummet, satt på huk i korridoren. Men tillslut så samlade jag mig och gick in, där låg han så fridfult. Såg nästan ut som att han sov, han var så fin. Jag satte mig vid hans sida och bara väntade på att han skulle sätta sig upp, att han bara skojade med oss. För sådan var Morfar, han tyckte om att kivas och skoja. Men han gjorde inte det, han låg kvar med tunga ögon. Jag håll han i handen, han var så kall och stel. Efter en stund fick jag en stund, ensam med morfar. Kommer ihåg att jag låg på knä sidan om hans säng och var helt hysterisk, jag ville bara att han skulle vakna.

Jag trodde att tårarna någon gång skulle ta slut men det kommer de aldrig att göra. Just nu trillar mina tårar ner för kinden när jag tänker på att morfar inte finns här hos oss, har fortfarande svårt att förstå att han har lämnat detta livet här hos oss. Men jag känner ofta hans närvaro och han är alltid i mina tankar.