kerstin emelie margaretha

Den dag som denna går alla mina tankar till de som har minst någon som de älskar i cancer. Att behöva se någon man älskar försvinna bort i denna sjukdom är fruktansvärt.

Tänker på min morfar som lämnade en så otrolig stor saknad efter sig när han tog sitt sista andetag. Den 12 september är det 2 år sen morfar lämnade oss och det går inte en dag utan att jag tänker på han. Jag trodde att tårarna skulle ta slut någon gång men det kommer de aldrig att göra. Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid att han inte är hos oss ”kroppsligt” men jag vet att morfar är hos och hos mig varje dag, han vakar över oss för han är våran ängel.