kerstin emelie margaretha

I natt har jag träffat min älskade morfar. Han satt på en stol när jag kom in i köket i Ugrup. Som jag alltid gick jag fram och gav han en kram. Det var på riktigt, känslan, morfars hårda axlar och hans röst. Saknaden är så stor efter dig, den växer större för varje dag. Även om det har gått en tid sedan du lämnade oss fysiskt så kommer tårarna, de tar aldrig slut.

Saknar dina skämt och bus. Den sista sommaren med dig var helt underbar, vilka runder vi tog på stan. Just denna dag är vi inne och hälsar på mamma i affären och du får tag på en lackhatt i hyllan. Detta är så typiskt morfar, vilka minnen vi har utav dig min ängel…